När jag spelledde Matiné under ett spelmöte på GothCon så fick jag tillfälle att testa två berättartekniker.

Jag tycker det kan bli lite antiklimax när jag som spelledare vänder sig till en spelare och säger "Du ser ett moln borta i horisonten som närmar sig" eller skickar en lapp där det står "Du hör ljudet av steg bakom dig". Det antiklimaxiga sker när spelaren bara upprepar informationen till de andra för att uppmärksamma deras rollpersoner på samma sak. Därför sade jag till en spelare "Du ser en zeppelinare åker rakt mot er plattform" och direkt efter följde upp med till de andra "...och ni ser hur mat och dryck dukas upp på bordet. Det är kycklingklubbbor, rött vin, sallad, bla, bla..." varpå jag lyckades kollra bort informationen som den första spelaren fick.

Jag var sedan tyst och gav chansen till spelarna att agera, vilket de gjorde genom att ta för sig av matbordet. Efter ett litet tag kraschade en zeppelinare in i plattformen där rollpersonerna satt. Berättartekniken gick alltså ut på att plantera fakta och sedan snabbt som tusan delge mer information för att få spelarna att glömma den första faktan. Detta genom att göra den ointressant då de får ny (ovidkommande) fakta.

Vi fortsätter på redan nämnda plattform, där en bunt alver rusat ut från zeppelinaren. Det var strid. Jag har en konvention där alla beskrivningar kan kontras så länge ett tärningsslag inte har gjorts, vilket skulle innebära att beskrivningen får en regeleffekt. Detta innebär att jag kan göra vad jag vill med rollpersonerna, men de kan kontra min beskrivning så länge jag inte lyckats med ett tärningsslag.

En anfallsbeskrivning jag gav löd som följande. "De tar tag i dig och slänger ut dig över kanten". Det var ett misslyckat slag (och dessutom en initiativvändning) men jag kunde ändå beskriva vad jag ville. När det senare var spelaren tur sade jag "Beskriv hur du lyckas ta dig upp på plattformen igen för att sedan slå ut en motståndare" (kreativ utmaning!). Spelaren beskrev hur hans rollperson fick tag i ett rep som hängde från en flygfarkost, slängde sig upp på farkosten för att hugga sönder ena motorn så att farkosten kraschar ner rakt mot de som kastat ut honom. Ett misslyckat slag, vilket gjorde att jag kunde bygga vidare med "...men de lyckas precis slänga er undan så nu ligger ni båda där med en kraschad farkost mellan er".

Det här hade nog endast kunnat hänt på grund av att jag kör med att spelarna får hitta på vad som helst i miljön inom rimliga gränser. Jag hade inte sagt att det fanns en zeppelinare med ett rep som dinglade ned, utan spelaren hittade på det. Det är när spelarna tar för sig på detta sätt som jag känner att min spelledarteknik fungerar.