Ödesväktarna

Jag har sällan träffat på ett så här litet rollspel som är så säkert på vad det vill vara. Ödesväktarna har en glasklar identitet och det lyser igenom i både text och bild.

Intryck: 7/10. Innehåll: 10/10

Åsa Roos, Fenix nr 3 2019.

Kroppen hittades med ett halvdussin långa huggsår i ryggen. Alla dörrar till rummet var låsta – inifrån. Medaljongen kring offrets hals antyder en koppling till den Gyllene Flammans orden. Dags att kalla in Ödesväktarna…

Ordningen i metropolen Elemin är hotad. På ytan är allt fortfarande lugnt men under gatorna, i fattigkvarterens dunkla gränder och bakom lyckta dörrar samlas mystiska sekter och övernaturliga väsen. Stadsvakten får in så många vittnesmål om märkliga, »magiska« fenomen att de inte längre kan bortses från. Urkrafternas tjänare blir allt djärvare. Det är en förändringens tid och allt det som Maharadjan och byråkraterna i det akademiska Vävargillet byggt upp riskerar att raseras.

För att skydda staden mot de nya hoten har Vävargillet skapat Ödesväktarna. I rollen som väktare utreder du och de andra spelarna brott och mysterier med anstrykning av det mystiska och det ockulta. Det är på era axlar civilisationens framtid vilar.