Under de senaste två åren har jag forskat i vad som engagerar oss människor, mycket för att jag kände att vi har kommit till en hållpunkt i rollspelsdesign. Forge i all ära, och svensk friform och lajvteori, men spelmakare som har tagit inspiration därifrån har ändå varit fast i hur spel bör utformas. Det här har jag nu kunnat slita mig från från och skapat spel, bland annat The Murder of Mr. Crow, för att exemplifiera min teori i hur vi kan bygga aktiviteter (som spel) som underhåller oss.
Imagine är ett spel där jag utmanar våra föreställningar, dels i vad våra historier måste innehålla men också i hur ett regelsystem både ser ut och hur det presenteras. När jag skapade både Imagine och The Murder of Mr. Crow så hade jag ingen aning om ifall de var roliga eller inte ... eller ens vad det roliga låg i. Jag kastade mig ut i ingenting och spelen lärde mig sedan hur de ska spelas. Det här kan låta konstigt - och spelen var flummiga för mig också innan jag hade spelat dem - men en bra skapelse förvånar även dess skapare. Det som var roligt var att se att min teori för engagemang fungerade och att se hur spelarna hade kul med dessa nya sätt att spela. Efter att jag hade spelat dem så blev de nya sätten självklara i hur man kan bli underhållen av rollspel.
Så vad är då Imagine?
Det är ett historieberättarspel som skapar en känsla genom utforskandet av fiktiva personers minnen och hopp. Spelet är på sex sidor och tar minst en timme att spela (regelgenomgång inräknat), även om det finns ett stöd för kampanjspel. Och det är spelet som, via sin struktur, skapar känslan - inte deltagarna själva. Det här sker för att jag har baserat hela strukturen i hur vi tar in nya saker och bearbetar den nya informationen. Det roliga för deltagarna är att fundera kring vart allting tar vägen medan de tillsammans hela tiden bygger på varandras påhitt. Jag har fått kommentarer om att det uppstår en sorts poetisk stämning. En annan kommentar jag fick var att det var mjuka mekaniker som byggde upp en hård historia.
Något jag finner, tråkigt nog, sällsynt i rollspel är hur Imagine är presenterat. Jag förklarar inte de bakomliggande orsakerna till mekanikerna då jag skulle behöva cirka femtio sidor för att förklara det i sin fullhet. Istället så presenterar jag enbart processen för att spela spelet, där jag presenterar strukturer för att spela spelet mer än regelmekaniker, och så lämnar jag över till deltagarna att upptäcka hur spelet fungerar. Det här är en riskfylld presentation eftersom få, om ens någon, kommer att förstå det roliga i att spela det medan de läser spelet. Jag själv förstod inte ens det. Det jag har att vinna är att presentationen blir väldigt kort och enkelt att förklara.
Så det räcker inte med att läsa igenom spelet. Spela det, för det kommer att ge dig en väldigt annorlunda upplevelse.