Jag är vad man skulle kunna kalla en fulllblodsnörd. Jag gillar rollspel, datorspel, figurspel, brädspel, tv-spel och datorspel. Jag läser en hel del, mest serier om folk med superkrafter och böcker som antingen är deckare (Agatha Christie!) eller science fiction.

Jag bygger hemsidor och programmerar små program. Jag photoshoppar kollage, tycker om att göra layout (InDesign är mitt favoritprogram) och att få saker att funka så att andra människor kan använda dem. Till vardags undervisar jag gymnasieelever i datorämnen, vilket är mitt drömyrke och något jag definitivt inte planerar att sluta med någon gång snart.

Jag blir 35 år gammal i år (2016) och jag är definitivt inte klar med att lära mig nya saker. Att utvecklas är att leva.

Jag är socialist, feminist och utopisk teknikfantast och jag tror att alla de sakerna lyser igenom i mina spel. Jag blir oerhört trött på tekniknegativ science fiction där teknologin framställs som problemet istället för lösningen. Jag är transhumanist och hoppas leva tillräckligt länge för att få vara med om att det går att uppgradera sig från de här ineffektiva späcksäckarna vi blivit inlåsta i. Jag tycker illa om naturen och att vara ute i den, men förstår såklart på ett intellektuellt plan att den är nödvändig. Jag föredrar grå betonghus framför röda stugor med vita knutar. Jag tycker illa om alla argument som bygger på att något är bättre för att det är naturligt och/eller traditionellt.

Det första jag gör när jag skaffar en ny elektronisk apparat är att pressa den till dess brytningspunkt: vad kan man göra med den här? Kan man spela spel på den? Utveckla egen programvara? Se på film? Hur långt kan man pressa? Var ligger begränsningarna? På så vis lär jag känna apparaterna, kunskapen om dem blir levande, och min.

Logga in